Till Amanda

Ibland är myran Gunnar på dåligt humör, då är ingenting bra. Allt som mamma myra säger är fel, tycker Gunnar, fast det inte är det. - Ska du inte äta lite mat? säger mamma myra. - Ha, vem bryr sig, svara myran Gunnar och känner sig väldigt tuff. Han hade hört de större myrorna i skolan säga så en gång och utan att tänka på vad som menas med det, så tyckte han att det lät stort och vuxet. - vem bryr sig? upprepade mamma myra, vad menar du? - Ha, svarade Gunnar med ett fnys, för han visste ju inte riktigt vad han menade själv mer än att han var på ett uselt humör. - jaha, då får du väl vara hungrig då, sa mamma myra och stoppade undan maten. Då blev Myran Gunnar ännu surare, för han var egentligen jääätte hungrig och önskade att mamma hade tjatat lite mer på honom om maten.- Ha, vem bryr sig, skrek Gunnar igen samtidigt som han letade efter något att slänga i golvet, det brukar hjälpa tycker han. Han hittade en skål som de brukar ha godis i på helgerna. Mitt i sin ilska så tog han skålen och kastade den i golvet, krash, sa det. Myran Gunnar blev alldeles tyst, mamma myra stannade upp och tittade på Gunnar med en förvånad blick. - men Gunnar , sa hon lite sorgset. - vem bryr sig, mumlade Gunnar tyst samtidigt som han kände gråten komma bubblandes i halsen. Han menade inte att ha sönder skålen, det gjorde han inte, han var ju bara så arg. Nu var det arga borta, nu kände han sig bara ledsen, ledsen för att skålen var sönder och ledsen för att han gjort mamma ledsen. Nu ville han bara att mamma myra skulle krama och trösta honom, fast det var han som varit dum, det tyckte han ju själv. Då kom tårarna på Gunnar, det gick inte att stoppa dem. - Förlååååt snurvlade han mellan tårarna och gråten. Mamma myra tog upp Gunnar i knät och vaggade honom lugnt fram och tillbaka. Ååå vad mysigt, tyckte Gunnar, att få vara liten och bli tröstad. - Så, så, det ordar sig, - Fast nu blir det ju inget godis på lördag, för vi har ingen godisskål, sa hon. Myran Gunnar tänkte att det gjorde inget, så torkade han tårarna från sin kind och sa, - Ha, vem bryr sig.......

Till Amanda

I dag är myran Gunnar trött. Han ligger på rygg i gräset och tittar på molnen som seglar förbi på den blå himmelen ovanför. - Tjenixen, hördes en röst bredvid honom. Det var hans gode vän Pelle snigel som kom glidande. -Hej på dig, svarade Gunnar, samtidigt som han lite förvånat såg på sin vän. Pelle snigel hade nämligen satt på sig en stor blommig hatt, sitt halvlånga hår hade han satt upp i en tofs. - Varför har du en hatt på dig? undrade Gunnar. - Jag fick den av min kusin, du vet han som bor i spanien.-Manjana, manjana som man säger där. Det ska tydligen betyda i morgon, i morgon, vilket passar in på Pelle snigel som är en ganska lat snigel. Kusin snigel, som numera kallar sig för Pedro, hamnade i Spanien av ett misstag egentligen. En dag hade han tagit sig in i "människornas" hus. Där fick han syn på en väska på golvet, nyfiken som han var så ville han se vad som var i den. Han gled upp för kanten och vipps så ramlade han ner i väskan, han landade mjukt på en gul tröja. I samma ögonblick slog väskan igen och "människorna" åkte iväg på sin semester till Spanien. Allt det här fick Pelle snigel höra en vår utav en flyttfågel som kom tillbaks och hade träffat kusin Pedro i det varma landet. Hatten som Pelle snigel bar på idag, hade alltså kusin Pedro skickat med till honom. - Funderar faktiskt att åka och hälsa på honom, sa Pelle snigel men inte idag, manjana manjana. Myran Gunnar älskar att höra den historien ,lika mycket som Pelle snigel tycker om att berätta den.

Till Amanda

Myran Gunnar är hemlig kär.....Det är bara Pelle snigel som vet om det, han berättade det en dag när de satt inne i Pelles hus som han går och bär på hela tiden. Gunnar blir alldeles röd i ansikte när han tänker på henne....hon med stor H...masken Lisa...- Det finns ingen snyggare, säger myran Gunnar till Pelle snigel, som kastar med sitt alvlånga hår framför spegeln. I dag hade Pelle satt ett blommigt pannband på sig som gjorde att han såg ut lite som en ung Björn Borg. - Visst, hon är söt, sa han men du måste ju säga det till henne. - Aldrig, sa myran Gunnar, eller hur då menar du????Jo, du kallar henne för något som du tycker om på ett lite tufft sätt.

- Tjenixen lilla godingen!!!! Den brukar tjejer tycka om. Eller,

- Tjenixen lilla prinsesstårtan!!Då känner hon sig fin som en prinsessa och smarrig som en liten tårtbit..förstår du?

- Kanske, sa myran Gunnar, säg något mer.

- Tjenixen min lilla mumsmums!!

- Mumsmums är ju gott eller hur? säger Pelle snigel.

- Jaha,nu tror jag att jag förstår. Myran Gunnar känner sig mycket nöjd och beger sig hem, imorgon ska jag göra det, tänkte han...i morgon.

Myran Gunnar får syn på masken Lisa när hon var på väg hem nästa dag. Gunnar var tvungen att springa så fort han kunde, tvärs över hela gräsmattan och fram till staketet som gränsade till grannens trädgård, för att kunna stå där lite coolt och hänga med ett gräs strå i ena mungipan.

Han tar tre djupa andetag, för att inte masken Lisa skulle märka att han sprungit allt vad han kunde. Han tänkte snabbt på vad Pelle snigel sagt...säg något som du tycker om...

- Tjenixen din lilla bulle!! sa Gunnar mycket nöjd med sig själv när Lisa ringlat fram till honom.

- Vaaa??? vad sa du? bulle??? tycker du att jag är tjock???masken Lisa snörpte med munnen som om hon bitit i en citron, sen ringlade hon iväg och vände sig inte om. Myran Gunnar såg efter henne och förstod inte vad som hände, gillade hon inte bullar?

Sömnlös.....

I natt vaknade jag och kunde inte somna om,alltid lika jobbigt. Det är då alla tankar och problem brukar dyka upp i skallen, stora som små. Det är då jag tar till mitt hemliga vapen.....jag blir miljonär....Tänker den hissnande tanken att få beskedet att du har VUNNIT!!!!!!!!! Först tänkte jag att jag vann en miljon...åååå va kul....allt jag skulle göra, ge bort pengar till alla mina barn....då räcker helt plötsligt inte pengarna....äh va fan det är en dröm...säg att jag vinner tjugo mille istället.....så där ja, nu blev det bättre...jag sjunker ner i kudden igen....Först skulle jag samla hela ligan och säga : ska vi dra utomlands??Jag bjuder!!!!!!Eller, vi kan flytta utomlands om ni vill?? Alla ser naturligtvis förvånande ut....Förresten här får ni två miljoner var, gör något bra för er framtid.....Ååååå alla skulle bli sååå glada...Sen delar jag ut pengar till olika välgörande ändamål som jag brinner för, djur, barn, sjukdommar, fattiga, utstötta, gamla...listan tar aldrig slut...Då börjar jag att räkna...tusan "mina" pengar är redan slut......tillbaks till ruta ett.....somnar utmattad av all utdelning och sortering av pengarna.........i morrn natt ska jag vinna igen........

Till Amanda

Myran Gunnar är en liten varelse som kommer att dyka upp då och då på den här sidan.Dels för att han funnits i vårt hem på ett eller annat sätt och dels för att jag vill att lilla Amanda ska lära känna honom.

Myran Gunnar bor i trädgården som hör till den lilla sommarstugan som "människorna"

bor i varje sommar. Gunnar bor där med sin mamma myra och pappa myra. Myran Gunnars bästa vän heter Pelle och är en snigel med ett litet hus på ryggen, myran Gunnar är lite avundsjuk på honom för han kan när han vill mitt på en prommenad säga

- Nej, nu ska jag hem o sova lite.

Så kryper han in i sitt lilla skal och myser. Gunnar brukar få komma in då också, fast det är lite trångt. Ibland spelar de lite kort där inne, eller så brukar de berätta hemlisar för varandra, det är spännande tycker Gunnar. Pelle snigel tar dagen som den kommer, han har nästan aldrig bråttom.

-Det är som det är och det blir som det blir, brukar han säga.

- Han är en sån där "hippie", säger mamma myra.

- Jamen det är väl bra, tycker Gunnar, hippie det rimmar ju på jippie och det säger man ju när man är glad, alltså är "hippie" Pelle snigel någon man blir glad av.

En av hemlisarna som myran Gunnar berättat för sin gode vän, får du läsa om nästa gång du besöker min blogg.

Tjoho!!!!!

Jaha då har man börjat blogga också,det som jag ALDRIG skulle göra.
- Varför inte? undrar dottern som ligger bredvid mig i sängen, jo för att alla andra gör det,vem skulle kunna hitta just min blogg bland alla tusentals andra?Skulle säkert få mer uppmärksamhet om jag skrev lappar och satte på ryggen på alla människor som passerar förbi under en dag. Fast nu är det ju inte det som är mitt syfte med det här...tror jag..vi får se...