Till Amanda

I dag är myran Gunnar trött. Han ligger på rygg i gräset och tittar på molnen som seglar förbi på den blå himmelen ovanför. - Tjenixen, hördes en röst bredvid honom. Det var hans gode vän Pelle snigel som kom glidande. -Hej på dig, svarade Gunnar, samtidigt som han lite förvånat såg på sin vän. Pelle snigel hade nämligen satt på sig en stor blommig hatt, sitt halvlånga hår hade han satt upp i en tofs. - Varför har du en hatt på dig? undrade Gunnar. - Jag fick den av min kusin, du vet han som bor i spanien.-Manjana, manjana som man säger där. Det ska tydligen betyda i morgon, i morgon, vilket passar in på Pelle snigel som är en ganska lat snigel. Kusin snigel, som numera kallar sig för Pedro, hamnade i Spanien av ett misstag egentligen. En dag hade han tagit sig in i "människornas" hus. Där fick han syn på en väska på golvet, nyfiken som han var så ville han se vad som var i den. Han gled upp för kanten och vipps så ramlade han ner i väskan, han landade mjukt på en gul tröja. I samma ögonblick slog väskan igen och "människorna" åkte iväg på sin semester till Spanien. Allt det här fick Pelle snigel höra en vår utav en flyttfågel som kom tillbaks och hade träffat kusin Pedro i det varma landet. Hatten som Pelle snigel bar på idag, hade alltså kusin Pedro skickat med till honom. - Funderar faktiskt att åka och hälsa på honom, sa Pelle snigel men inte idag, manjana manjana. Myran Gunnar älskar att höra den historien ,lika mycket som Pelle snigel tycker om att berätta den.