måndag 9 mars 2009
Till Amanda
- Hjälp, hjälp! Myran Gunnar hörde någon skrika utanför sitt rum, han skyndade ut för att se efter vad det var. Ute i gräset såg han bara Pelle snigels hus, han gick runt ett varv och knackade på. -Hallå är du där? sa han.-Ssh, viskade Pelle snigel tillbaks, de är efter mig, väste han med skräck i rösten. - Vem? undrade Gunnar och såg sig om. Det enda han kunde höra var "människobarnen" som sjöng lite längre bort i trädgården. - De där hemska jättarna där borta,de är efter mig. Pelle snigel kastade med håret åt "människobarnens" håll. - Jag förstår inte vad du menar, sa myran Gunnar, de sjunger ju och har trevligt bara. - Jamen hör du inte VAD de sjunger? skrek Pelle snigel. " Lilla snigel akta dig akta dig akta dig akta dig lilla snigel akta dig annars tar jag dig"!!!!! - Tror de att jag är någon tjuv eller bandit va?- Annars tar jag dig, de är ju livsfarliga vet ja. Han lät mycket upprörd och gled in under trappan till huset. - " Människorna" sjunger så där konstiga sånger, sa myran Gunnar, jag vet det. - En gång när det var vinter och jag egentligen skulle sova, så vaknade jag och smög upp för att se vad de gjorde. - Då hade de tagit in ett träd och hängt upp en massa saker i det som glittrade. - Va? är det sant, sa Pelle snigel. -Ja och inte nog med det, de sprang runt trädet och sjöng sånger, "så göra vi när vi tvättar våra kläder" men jag såg nog att de inte tvättade alls. - "Människorna" är konstiga, sa myran Gunnar, det är inget att bry sig om. - Det är tur att jag har dig, sa Pelle snigel. - Ja, det är tur vi har varandra, sa myran Gunnar, ska vi gå in och dricka lite saft istället? - Ja, det gör vi, för är det en sak som "människorna" är bra på, så är det att spilla ut saft och bullar, sa Pelle snigel
Till Amanda
Tappiditappta... tippeditipptipp....tippidetapp....Ljudet ekade under den stora verandatrappan till huset...tapptappitapp....Myran Gunnar har två hemligheter, en är att han är hemligt kär i masken Lisa den andra är att han älskar att steppa. Ooh vad han tycker det är härligt, det finns ett gammalt plastlock till en burk, som "människorna"tappat ner mellan golvplanken på verandan, den brukar myran Gunnar använda att steppa på. Det blir ett sådant där häfftigt, ekande ljud av hans små fötter på den, det tycker Gunnar själv. Pelle snigel är den enda som vet om hemligheterna, de två brukar låtsas att locket är en scen som de uppträder på för varandra. Pelle snigel kan inte steppa men han brukar sjunga eller berätta roliga historier.
Just den här dagen hade myran Gunnar så där extra mycket spring i benen som man kan ha ibland, då finns det inget skönare än att steppa av sig en stund tycker han. -Tjenixen, det var Pelle snigel som kom. - Tyckte väl att jag hörde dig, sa han. Han såg på myran Gunnars dans en stund, - Du har blivit bra, sa han, riktigt bra. - Ååh tack, sa Gunnar samtidigt som han satte sig ner i gräset, svetten droppade i pannan på honom och han längtade efter att få ta ett dopp i den lilla dammen som finns i trädgårdens ena hörn. - En dag ska jag bli en stor dansare, sa han, tänk att kunna åka omkring och få uppträda med det man älskar. - Ja, fast lite jobbigt är det ju, sa Pelle snigel, tänk om du känner dig trött en dag och bara vill slappa, så kan du inte det för det för det sitter en massa kryp och vill titta på när du steppar. -Värdelöst eller hur? sa han med ett gäspande. - Inte för mig, sa Gunnar, för mig vore det en dröm, jag skulle få ännu mera spring i fötterna, tänk att höra hur de skriker,- mera, mera vi vill se mera!! - Jag blir trött bara jag tänker på det sa Pelle snigel. Myran Gunnar satt fortfarande i sina tankar, han hade lite ont i fötterna men inget kan stoppa mig, tänkte han. -Nu har jag bestämt mig, sa han, jag ska bli en dansare! Pelle snigel såg på honom och sa - Det blir nog bra med det, manjana manjana men nu tycker jag att vi går och badar i dammen. - Passar mig utmärkt, sa myran Gunnar och tänkte på hur skönt det skulle bli att få svalka sina trötta fötter.
Just den här dagen hade myran Gunnar så där extra mycket spring i benen som man kan ha ibland, då finns det inget skönare än att steppa av sig en stund tycker han. -Tjenixen, det var Pelle snigel som kom. - Tyckte väl att jag hörde dig, sa han. Han såg på myran Gunnars dans en stund, - Du har blivit bra, sa han, riktigt bra. - Ååh tack, sa Gunnar samtidigt som han satte sig ner i gräset, svetten droppade i pannan på honom och han längtade efter att få ta ett dopp i den lilla dammen som finns i trädgårdens ena hörn. - En dag ska jag bli en stor dansare, sa han, tänk att kunna åka omkring och få uppträda med det man älskar. - Ja, fast lite jobbigt är det ju, sa Pelle snigel, tänk om du känner dig trött en dag och bara vill slappa, så kan du inte det för det för det sitter en massa kryp och vill titta på när du steppar. -Värdelöst eller hur? sa han med ett gäspande. - Inte för mig, sa Gunnar, för mig vore det en dröm, jag skulle få ännu mera spring i fötterna, tänk att höra hur de skriker,- mera, mera vi vill se mera!! - Jag blir trött bara jag tänker på det sa Pelle snigel. Myran Gunnar satt fortfarande i sina tankar, han hade lite ont i fötterna men inget kan stoppa mig, tänkte han. -Nu har jag bestämt mig, sa han, jag ska bli en dansare! Pelle snigel såg på honom och sa - Det blir nog bra med det, manjana manjana men nu tycker jag att vi går och badar i dammen. - Passar mig utmärkt, sa myran Gunnar och tänkte på hur skönt det skulle bli att få svalka sina trötta fötter.
söndag 8 mars 2009
Till Amanda
En sak som myran Gunnar gillar, är att äta frukost. Det allra bästa är när "människorna" äter frukost vid det stora bordet ute i trädgården, då blir det alltid lite extra gott som smulas ner i gräset. I dag var det en sådan underbar morgon, varm och skön, "människorna" satt där och mumsade o smulade med färska frallor, jordgubbsylt,flingor o mjölk. Myran Gunnar hade gömt sig under den stora träsoffan, där känner han sig säker på att ingen skulle trampa på honom.
- Tjenixen, det var Pelle snigel som kom glidande.
- Godsaker på gång? sa han samtidigt som han lyfte upp sina solglasögon i pannan. Solglasögonen hade myran Gunnar hittat och släpat hem till honom en gång i våras, de hade ramlat av en docka som "människobarnen" hade glömt ute i gräset och inte brytt sig om att hämta. Pelle snigel hade blivit så glad, - Nu ser jag ut lite som min kusin i Spanien,Pedro du vet,sa han när han speglade sig i en liten vattenpöl. Nu satt han också under träsoffan och väntade på att "människorna" skulle äta färdigt. - Vad länge de sitter idag då, sa han, - jag har inte tid med det här.- Vad ska du göra då? sa myran Gunnar och såg förvånad ut. - Jamen du vet, det är mycket på gång. - Vad då? myran Gunnar förstod ingenting, Pelle snigel vad ju den lataste av alla han kände, manjana manjana, brukade han säga, vilket tydligen betyder,imorgon imorgon. Det hade kusin Pedro sagt i ett brev som han skickat. Pelle snigel säger alltid så när han inte vill göra något som han tycker är jobbigt. - Jag hade tänkt att gå och klippa mig, sa han.
Myran Gunnar såg på honom med stora ögon. - Klippa dig?? - Du? - Var? Nu ser myran Gunnar att han blev lite röd om kinderna, - Masken Lisas stora syster har öppnat en salong längst ner i trädgården, tänkte prova den,sa han och drog ner glasögonen igen. Masken Lisa, tänkte Gunnar och blev alldeles varm i hela kroppen, henne är han ju hemligt kär i, väldigt hemligt. Det är bara Pelle snigel som vet om något. -Jaha, så du känner henne? sa Gunnar. - Man kan väl säga att vi "sprang" på varandra igår, hon bar på en massa prylar till salongen så jag hjälpte henne att bära,då lovade hon mig en gratis klippning, bra va? I samma stund reste sig "människorna" upp och började duka av, nu gällde det att inte bli trampad på. - Har du sett vad mycket gott som hamnade i gräset åt oss, sa myran Gunnar. - Jag älskar sylt! Han tog så mycket han orkade bära och släpade det mot den stora trappan till huset där de bor under. Nu blir nog mamma glad tänkte han, det här kommer att räcka i flera dagar. Pelle snigel satt kvar och mumsade under den stora träsoffan, han har ju sitt hem på ryggen, så han behöver inte släpa på något. - Du har det bra du, sa Gunnar när han kommit tillbaks och börjat slicka i sig en liten sylt klick han hittade. De båda vännerna låg en stund och vilade i gräset, mätta och lite trötta efter allt ätande. - Vad ska du bli när du blir stor? undrade myran Gunnar. - Vadå bli? sa Pelle snigel. - En elefant kanske, sa ha och skrattade. -Jag kan väl inte bli annat än en snigel eller hur? - Nämen vad vill du jobba med?, sa Gunnar. - Jag tänker se mig om i alla fall, sa myran Gunnar, det måste finnas massor att upptäcka i livet. - Låter jobbigt, sa Pelle snigel, det ser nog likadant ut överallt, så varför stressa runt i onödan. Myran Gunnar blundade och tänkte att det lät tråkigt att tänka så, att inte vara nyfiken på världen utanför. - Föresten, skulle inte du klippa dig? Pelle snigel satte sig plötsligt upp. -Manjana manjan, sa han sen och sjönk ner i gräset igen, håret finns nog kvar imorgon också. Myran Gunnar log för sig själv och tänkte, han är lat men jag gillar honom.
- Tjenixen, det var Pelle snigel som kom glidande.
- Godsaker på gång? sa han samtidigt som han lyfte upp sina solglasögon i pannan. Solglasögonen hade myran Gunnar hittat och släpat hem till honom en gång i våras, de hade ramlat av en docka som "människobarnen" hade glömt ute i gräset och inte brytt sig om att hämta. Pelle snigel hade blivit så glad, - Nu ser jag ut lite som min kusin i Spanien,Pedro du vet,sa han när han speglade sig i en liten vattenpöl. Nu satt han också under träsoffan och väntade på att "människorna" skulle äta färdigt. - Vad länge de sitter idag då, sa han, - jag har inte tid med det här.- Vad ska du göra då? sa myran Gunnar och såg förvånad ut. - Jamen du vet, det är mycket på gång. - Vad då? myran Gunnar förstod ingenting, Pelle snigel vad ju den lataste av alla han kände, manjana manjana, brukade han säga, vilket tydligen betyder,imorgon imorgon. Det hade kusin Pedro sagt i ett brev som han skickat. Pelle snigel säger alltid så när han inte vill göra något som han tycker är jobbigt. - Jag hade tänkt att gå och klippa mig, sa han.
Myran Gunnar såg på honom med stora ögon. - Klippa dig?? - Du? - Var? Nu ser myran Gunnar att han blev lite röd om kinderna, - Masken Lisas stora syster har öppnat en salong längst ner i trädgården, tänkte prova den,sa han och drog ner glasögonen igen. Masken Lisa, tänkte Gunnar och blev alldeles varm i hela kroppen, henne är han ju hemligt kär i, väldigt hemligt. Det är bara Pelle snigel som vet om något. -Jaha, så du känner henne? sa Gunnar. - Man kan väl säga att vi "sprang" på varandra igår, hon bar på en massa prylar till salongen så jag hjälpte henne att bära,då lovade hon mig en gratis klippning, bra va? I samma stund reste sig "människorna" upp och började duka av, nu gällde det att inte bli trampad på. - Har du sett vad mycket gott som hamnade i gräset åt oss, sa myran Gunnar. - Jag älskar sylt! Han tog så mycket han orkade bära och släpade det mot den stora trappan till huset där de bor under. Nu blir nog mamma glad tänkte han, det här kommer att räcka i flera dagar. Pelle snigel satt kvar och mumsade under den stora träsoffan, han har ju sitt hem på ryggen, så han behöver inte släpa på något. - Du har det bra du, sa Gunnar när han kommit tillbaks och börjat slicka i sig en liten sylt klick han hittade. De båda vännerna låg en stund och vilade i gräset, mätta och lite trötta efter allt ätande. - Vad ska du bli när du blir stor? undrade myran Gunnar. - Vadå bli? sa Pelle snigel. - En elefant kanske, sa ha och skrattade. -Jag kan väl inte bli annat än en snigel eller hur? - Nämen vad vill du jobba med?, sa Gunnar. - Jag tänker se mig om i alla fall, sa myran Gunnar, det måste finnas massor att upptäcka i livet. - Låter jobbigt, sa Pelle snigel, det ser nog likadant ut överallt, så varför stressa runt i onödan. Myran Gunnar blundade och tänkte att det lät tråkigt att tänka så, att inte vara nyfiken på världen utanför. - Föresten, skulle inte du klippa dig? Pelle snigel satte sig plötsligt upp. -Manjana manjan, sa han sen och sjönk ner i gräset igen, håret finns nog kvar imorgon också. Myran Gunnar log för sig själv och tänkte, han är lat men jag gillar honom.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
