Till Amanda

En sak som myran Gunnar gillar, är att äta frukost. Det allra bästa är när "människorna" äter frukost vid det stora bordet ute i trädgården, då blir det alltid lite extra gott som smulas ner i gräset. I dag var det en sådan underbar morgon, varm och skön, "människorna" satt där och mumsade o smulade med färska frallor, jordgubbsylt,flingor o mjölk. Myran Gunnar hade gömt sig under den stora träsoffan, där känner han sig säker på att ingen skulle trampa på honom.
- Tjenixen, det var Pelle snigel som kom glidande.
- Godsaker på gång? sa han samtidigt som han lyfte upp sina solglasögon i pannan. Solglasögonen hade myran Gunnar hittat och släpat hem till honom en gång i våras, de hade ramlat av en docka som "människobarnen" hade glömt ute i gräset och inte brytt sig om att hämta. Pelle snigel hade blivit så glad, - Nu ser jag ut lite som min kusin i Spanien,Pedro du vet,sa han när han speglade sig i en liten vattenpöl. Nu satt han också under träsoffan och väntade på att "människorna" skulle äta färdigt. - Vad länge de sitter idag då, sa han, - jag har inte tid med det här.- Vad ska du göra då? sa myran Gunnar och såg förvånad ut. - Jamen du vet, det är mycket på gång. - Vad då? myran Gunnar förstod ingenting, Pelle snigel vad ju den lataste av alla han kände, manjana manjana, brukade han säga, vilket tydligen betyder,imorgon imorgon. Det hade kusin Pedro sagt i ett brev som han skickat. Pelle snigel säger alltid så när han inte vill göra något som han tycker är jobbigt. - Jag hade tänkt att gå och klippa mig, sa han.
Myran Gunnar såg på honom med stora ögon. - Klippa dig?? - Du? - Var? Nu ser myran Gunnar att han blev lite röd om kinderna, - Masken Lisas stora syster har öppnat en salong längst ner i trädgården, tänkte prova den,sa han och drog ner glasögonen igen. Masken Lisa, tänkte Gunnar och blev alldeles varm i hela kroppen, henne är han ju hemligt kär i, väldigt hemligt. Det är bara Pelle snigel som vet om något. -Jaha, så du känner henne? sa Gunnar. - Man kan väl säga att vi "sprang" på varandra igår, hon bar på en massa prylar till salongen så jag hjälpte henne att bära,då lovade hon mig en gratis klippning, bra va? I samma stund reste sig "människorna" upp och började duka av, nu gällde det att inte bli trampad på. - Har du sett vad mycket gott som hamnade i gräset åt oss, sa myran Gunnar. - Jag älskar sylt! Han tog så mycket han orkade bära och släpade det mot den stora trappan till huset där de bor under. Nu blir nog mamma glad tänkte han, det här kommer att räcka i flera dagar. Pelle snigel satt kvar och mumsade under den stora träsoffan, han har ju sitt hem på ryggen, så han behöver inte släpa på något. - Du har det bra du, sa Gunnar när han kommit tillbaks och börjat slicka i sig en liten sylt klick han hittade. De båda vännerna låg en stund och vilade i gräset, mätta och lite trötta efter allt ätande. - Vad ska du bli när du blir stor? undrade myran Gunnar. - Vadå bli? sa Pelle snigel. - En elefant kanske, sa ha och skrattade. -Jag kan väl inte bli annat än en snigel eller hur? - Nämen vad vill du jobba med?, sa Gunnar. - Jag tänker se mig om i alla fall, sa myran Gunnar, det måste finnas massor att upptäcka i livet. - Låter jobbigt, sa Pelle snigel, det ser nog likadant ut överallt, så varför stressa runt i onödan. Myran Gunnar blundade och tänkte att det lät tråkigt att tänka så, att inte vara nyfiken på världen utanför. - Föresten, skulle inte du klippa dig? Pelle snigel satte sig plötsligt upp. -Manjana manjan, sa han sen och sjönk ner i gräset igen, håret finns nog kvar imorgon också. Myran Gunnar log för sig själv och tänkte, han är lat men jag gillar honom.