Till Amanda

- Hjälp, hjälp! Myran Gunnar hörde någon skrika utanför sitt rum, han skyndade ut för att se efter vad det var. Ute i gräset såg han bara Pelle snigels hus, han gick runt ett varv och knackade på. -Hallå är du där? sa han.-Ssh, viskade Pelle snigel tillbaks, de är efter mig, väste han med skräck i rösten. - Vem? undrade Gunnar och såg sig om. Det enda han kunde höra var "människobarnen" som sjöng lite längre bort i trädgården. - De där hemska jättarna där borta,de är efter mig. Pelle snigel kastade med håret åt "människobarnens" håll. - Jag förstår inte vad du menar, sa myran Gunnar, de sjunger ju och har trevligt bara. - Jamen hör du inte VAD de sjunger? skrek Pelle snigel. " Lilla snigel akta dig akta dig akta dig akta dig lilla snigel akta dig annars tar jag dig"!!!!! - Tror de att jag är någon tjuv eller bandit va?- Annars tar jag dig, de är ju livsfarliga vet ja. Han lät mycket upprörd och gled in under trappan till huset. - " Människorna" sjunger så där konstiga sånger, sa myran Gunnar, jag vet det. - En gång när det var vinter och jag egentligen skulle sova, så vaknade jag och smög upp för att se vad de gjorde. - Då hade de tagit in ett träd och hängt upp en massa saker i det som glittrade. - Va? är det sant, sa Pelle snigel. -Ja och inte nog med det, de sprang runt trädet och sjöng sånger, "så göra vi när vi tvättar våra kläder" men jag såg nog att de inte tvättade alls. - "Människorna" är konstiga, sa myran Gunnar, det är inget att bry sig om. - Det är tur att jag har dig, sa Pelle snigel. - Ja, det är tur vi har varandra, sa myran Gunnar, ska vi gå in och dricka lite saft istället? - Ja, det gör vi, för är det en sak som "människorna" är bra på, så är det att spilla ut saft och bullar, sa Pelle snigel